söndag 2 augusti 2009

Visby korvetten inte lämpad för internationell insats?

Marinens nya Visby korvetter är trots att dom egentligen knappt har hunnit tas i bruk redan en storlek för liten. Dom är anskaffade på samma sätt som JAS39A/B anpassade för det svenska invasionsförsvaret och operationer i kustnära områden kring Sverige, s.k. Littorial Warfare. Frågan är om dom över huvud taget går att använda i en internationell insats motsvarande den i Adenviken?

Vad är det då för faktorer som påverkar användningsområdet.

* Storleken. De stormar som kan uppstå med resulterande våghöjder är inte lämpliga för ett så pass "litet" fartyg som Visby. Frågan är hur kolfiberstrukturen klarar av den ökade stressmiljön? Samma problem har redan idag HMS Malmö och Stockholm som finns på plats i Adenviken. Storleken gör att Visby dessutom inte har tillräcklig uthållighet avseende proviant, bränsle och extra besättning utan skulle bli beroende av ett trossfartyg som i den existerande operationen, HMS Trossö. Visby tillför alltså inga nya förmågor som inte redan har funnits.
* Avsaknad av möjlighet att basera helikoptrar ombord. Det går att starta och landa i bra väder. Helikoptrar tillför en möjlighet att kunna övervaka betydligt större havsområden både visuellt, med IR/EO samt med radar. Dom kan dessutom identifiera små fartyg så att inte skyddstyrkor i onödan måste skickas ut, vilket skulle snabba upp operationer och minska risken för insatsstyrkorna. Med hjälp av skyttar ombord kan skyddsstyrkorna dessutom understödjas på längre håll där Visby har svårt att träffa små mål med precision.
* Avsaknad av ett riktigt däck. Gör det betydligt svårare att separera eventuell fångar innan dom är visiterade och kan låsas in. Det går i och för sig att placera ut temporära relingar av rep, men detta är långt ifrån ett fullvärdigt däck att operera från utan mer som ett skydd vid tillfälliga vistelser på däck. I stället måste fångarna direkt tas inombords, vilket skapar stora risker för fartyget.

Marinen håller på att integrera internationella kommunikations- och ledningssystem. Här har dock Visby samma problem som JAS39C/D, d.v.s. vilket ben vill Försvarsmakten stå på? Ska man vara internationellt kompatibel, eller ska det vara svenska unika lösningar som är svåra att avlyssna av t.ex. USA och där vi har egen kontroll på nyckeltillverkning för att kryptera vår kommunikation?

Visbys stora nya förmåga med reducerad signatur är inte av stor vikt vid operationer motsvarande den i Adenviken då piratgrupperingarna med stor sannolikhet inte har tillgång till avancerad utrustning för att detektera fartyg.

Avsaknaden av robotluftvärn påverkar inte denna typ av insats.

Jämför med danska marinens nya fartyg av Iver Huitfeldt klass. Längd 137,6 m, deplacement 5850 ton. Räckvidd 9000 nm. Mycket kvalificerat luftvärn med bl.a. Sparrow och Stinger. Möjlighet att basera helikopter ombord. Leverans 2012.

Norska marinen skaffar fem Fridtjof Nansen fregatter med leverans mellan 2006 och 2010. Längd 134 m och deplacement 5290 ton. Dessa fartyg deltar för närvarande i Adenviken.

Visby är som jämförelse 76,8 m lång och har ett deplacement på 650 ton.

Frågan är om inte en annan resurs är minst lika viktig och det är tillgång till större transportfartyg. Danska marinen leasar tre Ro-Ro fartyg från Stena Lines. Svenska Flygvapnet har numera tillgång till strategisk transport i form av C-17. När ska svenska marinen få det? För NBG krävs denna typ av resurs då C-17 kan transportera långt och snabbt, men inte på när lika stora mängder utrustning som ett transportfartyg. Mycket av utrustningen för NBG är packad i containers som kan ses som det bästa sättet att transportera luft, d.v.s. dom tar stor plats vilket kräver fartyg transport. Skyddet av denna strategiska transport kräver också ett fartyg större än Visby!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar