Skapandet av en nörd

När man tittar tillbaka på sin uppväxt så går det att hitta ett par tillfällen som varit särskilt viktiga för att man blev den man blev. Givetvis både bra och dåliga sådana. Ett viktigt tillfälle för min del var 1982 när jag fick min första dator, en Commodore VIC 20. Den skulle inom något år komma att ersättas av en Commodore 64, datorn som jag verkligen lärde mig att programmera på. Den hade allt. 64 kb minne, högupplöst grafik, sprites och givetvis SID, det unika ljudchipet som skapade känslan i alla 64-spel som dök upp.

Själv så slukade jag tidningar som svenska Datormagazin, amerikanska Byte och ett antal engelska och tyska tidningar som jag idag inte kommer ihåg namnet på. Jag tillhörde också den första generationens pirater som satt och kopierade kasettband med 64-spel på. Viktiga tillbehör var bl.a. Turbo 64 som gjorde att spelen laddade 10 gånger snabbare än normalt. Enda bieffekten var att skärmen flimrade.

Fördelen som min generations datornördar hade var att vi på grund av datorernas begränsningar tvingades att lära oss hårdvaran. Basic räckte heller inte till utan du var som programmerare tvungen att lära dig assembler. För att t.ex. skapa högupplöst grafik fick du utveckla egna grafikrutiner i assembler som var synkroniserade med bildskärmens svepfrekvens. Man definierade om hela teckenuppsättningen och bytte uppsättning halvvägs i bildens utritning. För att rita ut bild utan kanter så var du tvungen att snabbt flytta hela bilden då bildstrålen var ute i hörnen och vände. För ögat så såg det ut som högupplöst grafik. Idag så är det högnivåspråk som gäller och de flesta programmerare har inte en aning om vilken hårdvara de utnyttjar. Det finns API:er för allt sådant. Numera så delas nördarna också in i "fin-programmerare" som vet hur en processor är uppbyggd i mikrokod och "fulprogrammerare" som enbart kan Java och HTML. Lönen är också därefter.

Intresset för datorer har följt mig genom livet. I gymnasiet byggde jag en egen dator med eget operativsystem. Den använde en Commodore 64 som terminal, d.v.s. tangentbord och skärm. Sedan kommunicerade den med ett antal olika kort på en egen variant av S-100 bussen. Jag utvecklade ett processorkort som kunde växla mellan 6809 och Z80 processorn under körning. Jag hade flera 64 kb minneskort där processorn under körning kunde växla från ett minneskort till ett annat. Hightech på den tiden, men idag så är det bara en gäspning. När jag senare gick på flygskolan i Ljungbyhed så byggde jag egna varianter av Microbeedatorn. Under högskoletiden så var det Commodore Amiga som gällde. Jag började med en Amiga 500, men bytte upp mig via en Amiga 1000, en Amiga 2000 till en Amiga 4000. Tyvärr så fick jag till slut ge med mig och byta över till PC-spåret. Det var framför allt spelet Ultima Underworld som fick mig att inse att 3D-grafiken var här för att stanna och PC:n hade bättre stöd för detta. Även Commodore gav sig in i PC-utvecklingen, men detta blev också bolagets död. Man tappade helt varumärket och blev en PC-tillverkare bland alla andra.

Mannen bakom dessa datorer var Jack Tramiel. Han var ingen nörd, tvärt om. Han var en skrupelfri affärsman som visste hur man skapade ett varumärke. I boken "The home computer wars" får man läsa om hans metoder.

Vid ett tillfälle så hade han bjudit in en av sina konkurrenter, Clive Sinclair, som tillverkade ZX-81 och ZX Spectrum. Jack berömde Clive för den fina datorn han tillverkade. Clive blev givetvis positivt överaskad och frågade vad det var som Jack tyckte bäst om på ZX-81:an. "De mjuka gummitangenterna och den vinklade formen gör den utmärkt som dörrstopper" var Jacks svar.

Vid ett annat tillfälle intervjuade han en nyanställd. "Är du ute efter mitt jobb" var Jacks fråga. "No, mr Tramiel sir", blev svaret. Jack svarade med "Du får sparken. Den som inte är ute efter mitt jobb har inte tillräckliga ambitioner för att arbeta för mig". En diktator på samma sätt som en annan datorikon, Steve Jobs, och på sin tid minst lika framgångsrik. Liksom Steve Jobs fick lämna Apple för NeXT, fick Jack till slut sparken från Commodore och gick över till värsta konkurrenten Atari som han var med och drev i konkurs. Antingen lyckas man eller så misslyckas man fullständigt. Det finns inga medelvägar. Jacks valspråk var det ödmjuka "Business is like sex, you cant do either without getting involved".

Jack dog i förrgår. Han skapade en hel generation nördar som i sin tur var med och skapade Internet. Utan hemdatorrevolutionen så hade inte Internetrevolutionen blivit till. Jack var en skrupellös chef, men världen behöver fler sådana. För att evolution ska ske så måste det finnas en generation innan att bygga på. "I stand on the shoulder of giants" som Isaac Newton sade. Som en av mina kompisar uttryckte sig i morse så hoppas jag för Jacks skull att himlen är i 8:a bitar.