onsdag 4 januari 2012

Pensionsdags, eller?

Sverige och USA står liksom många andra länder inför stora utmaningar de närmaste åren. Under Kalla Kriget satsades stora pengar på ett försvar som aldrig användes. Nu minskar försvarsbudgetarna samtidigt som de militära resurserna används mer och mer operativt. Ett problem är då snedbalansen inom åldersstrukturen. Det finns många överstelöjtnanter och majorer som trivs bra under sina korkekar och allt för få sergeanter som har vilja, utbildning, familjesituation och fysik som medger att åka till Afghanistan.

I Regleringsbrevet för 2012 går det att läsa att:

Försvarsmakten ska anpassa myndighetens personalvolymer, främst avseende officerare och civila, efter krigsförbandens behov.
...
Försvarsmakten ska redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att övertaliga officerare som inte kan placeras på specialistofficersbefattningar kan lämna Försvarsmakten för att nå en mer ändamålsenlig ålders- och kompetensstruktur.


Förutom problemet med övertaliga äldre som inte riktigt har en plats i insatsorganisationen så är det givetvis också en fråga om lönekostnader. En övestelöjtnant är helt enkelt minst dubbelt så dyr i drift som en sergeant!

Första steget i att bli av med "köttberget" var det nya anställningskontraktet. Tyvärr så fick det inte riktigt det resultat som ÖB önskade, då många officerare helt enkelt insåg att det var riskfritt för dem att skriva på det nya anställningskontraktet. Risken att åka ut var ändå inte så överhängande då långt ifrån hela försvaret är insatsberett och med tanke på ekonomin kommer aldrig hela försvaret att någonsin vara det samtidigt (övning och utrustning saknas). Det gäller bara att undvika att befinna sig på fel tjänst vid fel tillfälle för att undvika utlandstjänst om man så vill.

Nu kommer steg 2 i Försvarsmaktens omställning, d.v.s. övergången till insatsförsvaret genom att inta FM Org 13. Detta går givetvis att göra på många olika sätt. Betala för att bli av med personal, låta dem gå i förtidspension eller sparka dem. I vanliga fall så är det inte förenligt med LAS att anställa en person samtidigt som man sparkar en annan. Detta har dock i alla tider gått att undvika genom att använda s.k. turordningskretsar där man gör sig av med en förmåga för att skaffa en annan.

USAF, som har samma problem som Sverige, har försökt att sparka icke önskvärd personal, d.v.s. de som är för gamla, för trötta och har fel utbildning.

The Air Force has elected to deal with the looming budget cuts facing all the services by moving the goal posts for 157 of its officers who entered their 15th year of service in 2011: traditionally, the services let officers who don’t get promoted in their final six years of duty finish their 20-year Air Force careers as majors. Last year, the service changed that six-year protection to five.
...
These officers came of age during the military’s post-9/11 role, and valiantly stepped forward: Mosley flew nearly 4,000 hours and 269 combat missions in support of the wars in Afghanistan, Iraq and Libya. He and the others caught in this Air Force change of heart feel betrayed by the service many have served for close to 20 years (if they, like Mosley, attended the Air Force Academy).


Mj Mosley kan mycket väl ha varit en av de lufttankningspiloter som tankade våra svenska Gripen över Libyen. Men att ställa upp på internationella insatser när landet och folket kallar är inget som visar sig i pensionsbeskedet.

Inte så konstigt kanske? I USA har aldrig anställningstrygghet varit något som stått högt på agendan. Du kan komma till jobbet och hitta en lapp på ditt skrivbord där det står att du fått sparken, du får tömma din översta högra skrivbordslåda på personliga saker och sedan lämna in nyckeln hos vakten. När jag för ett antal år sedan tjänstgjorde hos Lockheed Martin så hände detta mer än en gång. Som kompensation för sin anställningsotrygghet så hade de dock en betydligt högre lönenivå än i Sverige.

Men i detta fall så får USAF känna på motstånd från juridiskt håll.

Mosley’s attorney is Kyndra Miller Rotunda, who is also representing, pro bono, another dozen officers in the same fix as executive director of Chapman University’s AMVETS Legal Clinic in Orange, Calif. “We’re asking the Air Force to simply follow its rules,” she says – either put the 157 back on active duty until they’ve got their 20 years, or grant them early retirement, as she says was done during a 1990s build down. “People come in and stay in for that retirement, and our clients have done 95% of the work – they’ve done everything they were ever asked of them — and now the service is deciding not to hold up their end of the deal.” She doesn’t have an estimate of how much these options would cost the service. “But it’s nothing,” she says, “compared to the cost of a bomber.”

Detta skulle aldrig kunna hända i Sverige, eller? Fel, Försvarsmakten har redan försökt! Fast åt andra hållet.

Militära piloter har idag ett kontrakt på att om de stannat i flygtjänst under 25 år så är de garanterade att gå i pension vid 55 års ålder. Detta kontrakt kom till på 80-talet när många dyrt utbildade militära piloter lämnade Försvarsmakten för en bättre betald civil karriär. Men i takt med att konkurrensen från den civila marknaden minskat så har intresset från Försvarsmakten minskat att förhandla om detta kontrakt. Det som för tjugo år sedan innebar ett bra lönetillägg är numera uppätet av inflation samt att den övriga arbetsmarknadens löner ökat procentuellt med mycket högre takt.

Hos Wiseman kan man läsa att:

Följden blev därför ett stort misstroende och ökad vilja att söka civilt, när en pilot i somras helt i strid med PA-03 av Försvarsmakten nekades pension vid 55. Officersförbundet redde senare ut detta med Arbetsgivarverket.

Men bara för att man misslyckas i ett fall så lär det inte hindra att man försöker igen. Det ska därför bli mycket intressant att följa hur Försvarsmakten tänker hantera sina överflödiga anställda. På ÖB chefsmöte har man i varje fall presenterat en strategi för hur man ska säkerställa att personalhanteringen inte leder till oönskade olyckor eller att fel personer slutar. Men viljan att sköta det snyggt kan mycket väl begränsas av ekonomin.

I Sverige blev det facket som stoppade arbetsgivarens planer. I USA så blir det advokaterna. Jag misstänker dock att skadeståndsbeloppen i USA kan hamna på betydligt högre nivåer än i Sverige. Den s.k. Trygghetsstiftelsen är precis vad den låter som, enbart ett sätt att ta hand om de som inte lyckas få ett nytt jobb. De som sparkas får ingen som helst ekonomisk kompensation för att de kastat bort 20-30 år av sitt liv på en arbetsgivare som nu inte vill annat än bli av med de överflödiga. Som Sumatra skrev i sitt förra inlägg så "lever Försvarsmakten i intressanta tider".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar