fredagen den 1:e april 2011

Medlem på prov

För 48 år sedan i april 1963 så flög två J29 och två S29 hem till Sverige efter ett och ett halvt år i Kongo. Sju stycken J29 sprängdes på plats. De behövdes inte längre hemma i Sverige, då den snabba teknikutvecklingen gjort dem omoderna under tiden i Kongo. Ett flygplan var dessutom svårt skadat efter ett landningshaveri och ett par av de andra hade skador efter beskjutning från marken.

Nu är dessa flygplan historia. Insatsen i Kongo likaså. Minnet finns dock bevarat i form av böcker och utställningar på diverse museum världen över. En Tunnan i "kongo-kamouflage" finns på Flygvapenmuseum och ytterligare en på Smithsonian i Washington D.C.

Idag skrevs det ett nytt blad i Flygvapnets historiebok. Riksdagen biföll Regeringens proposition att sända Gripen till Libyen med bred marginal, 240 - 18. Det innebär att de första flygplanen kan lyfta redan i morgon och genomföra de första insatserna under nästa vecka. Insatsen sker på mandat av FN, men leds av NATO (vilket var ett krav från Sverige för att vi skulle deltaga!?). Vem är det egentligen vi mest försöker göra till lags, FN eller NATO? Just nu har vi en svensk enkelriktad Solidaritetsförklaring. Vi vill hjälpa alla andra, men vem vill hjälpa oss? Lissabonfördraget i all ära, men EU har i sin hantering av Libyen visat att man lämnar över de militära delarna till NATO och koncentrerar sig på de politiska, ekonomiska och humanitära.

Hur vill vi göra i framtiden? Vilka vill vi vara allierade med?

NATO:s generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen besökte Sverige igår och räckte fram handen till våra politiker.

Sverige kan omedelbart bli medlem av Nato, om landet så önskar. Det framkom när Natochefen på Utrikespolitiska Institutet fick frågan om hur snabbt vi kan bli medlemmar.

– Man ska aldrig lägga sig i andra länders inrikespolitik och vad jag än säger kommer det att misstolkas. Det är naturligtvis ett rent nationellt beslut hur Sverige vill ha sin relation till Nato. Men för att svara på frågan säger jag öppet: ja, det är helt uppenbart att Sverige uppfyller alla krav på medlemskap. Och Natos dörr förblir öppen, svarade Anders Fogh Rasmussen.


Men det verkar som vi svenskar nöjer oss med att vara NATO-medlem i allt förutom till namnet. Av någon anledning så känner vi oss tryggare av att inte ha NATO som backup. Att det sedan gör att vi inte kan påverka den händelseutveckling som vi trots allt drivs med i verkar inte göra någon skillnad. För det är ju knappast någon hemlighet längre att vi i alla år har varit neutrala endast till namnet. Ryssland lär i varje fall inte bli särskilt förvånad. I mitt förra inlägg så fick jag en kommentar med Pravdas syn på det svenska närmandet till NATO.

Earlier this year, at the initiative of the UK, a meeting with the British, the Baltic states and representatives of all five Nordic countries was held in London. The meeting was dedicated to the strengthening of military cooperation in the Arctic and Baltic regions. The organization has been already called the "Arctic mini-NATO". Apparently, its future shape will be discussed by the NATO secretary general and former Danish Prime Minister Rasmussen and head of the Swedish government Reinfeldt on Thursday.

There are many indicators that it will not be long before Sweden loses its neutrality and joins NATO. If this happens, the Swedes will be a beneficial acquisition for NATO rather than a burden. The alliance will obtain a new Baltic country near the Russian borders.


Ur rysk synpunkt så innebär alltså redan det nordiska samarbetet att vi har halva foten inne i NATO.

Men våra politiker kanske vill dra ut på dejtandet. Som DN har visat så får Sverige "kärleks-brev" från NATO. Den rosenröda initiala delen i ett förhållande är trevligare än den krassa verkligheten som fullvärdig medlem.

Vi kanske ska nöja oss med en sak i taget. Just nu skriver vi historia genom att deltaga i insatsen i Libyen med stridsflyg. Om några år kanske vi återigen skriver historia genom att bli fullvärdig medlem i NATO. Under tiden klassar jag Sverige som någonstans mitt emellan "Hang-around" och "Prospect"...

DN1, DN2

7 kommentarer:

  1. Det är ju en så underbar och målande bild som du valt till inlägget! Jag kan inte annat än hålla med i allt vad du skriver. Det finns trots allt fortfarande anledningar till att vara positiv!
    //JE

    SvaraRadera
  2. Ha ha rolig bild!

    SvaraRadera
  3. Ryska medier är färgade på sitt sätt, ingenting att oroa sig över.

    Förresten, Pravda-artikeln har fel fakta, " representatives of all five Nordic countries was held in London", stämmer inte. Finland (fömodligen även Island) var inte inbjudet till mötet i London. De finska politikerna har bestämt sig att hålla sig undan Libyen.

    Och "The alliance will obtain a new Baltic country near the Russian borders." Sen när är Sverige ett baltiskt land? Finland är inte heller baltiskt.

    SvaraRadera
  4. På engelska kan Sverige mycket väl räknas som ett baltiskt land. I vissa sammanhang anses alla länder som gränsar till "Baltic sea", dvs Östersjön, vara "baltic countries". Den svenska översättningen blir således "östersjöstater" eller "baltstater" beroende på vilken engelsk betydelse man syftar på. Felöversättningar är enkla att göra.

    SvaraRadera
  5. IN i NATO, UT ur EU. låter som nationellt vettigt krav/motto.

    För närvararnde stödjer Sverige Frankrikes intressen utan att få något tillbaka.

    Frankrike har "Kepi Blanc" Men Sverige har vilja ,våld och vapenfett.

    Sveriges förmåga att klara en stor kris vid brist på förnödenheter kommer av att svenskar vet hur man gör när strömmen går vid -20 C. När strömmen går inom EU är det bättre att inte omfattas av EU:s solidaritetsplikt.

    Ska Sverige vara medlem är det INTE som likvärdig nation med de tärande.

    Tobias Wallin

    SvaraRadera
  6. Jag läste under veckan ut Mikael Holmströms "Den dolda alliansen". Fantastisk läsning och ett journalistiskt storverk. Alla bitar trillar på plats när man läser den. Rekommenderas starkt och jag ger boken +++++

    SvaraRadera
  7. @Anonym 12.58: Låter trevligt. Jag har själv köpt boken och den ligger bredvid min säng i väntan på att jag skall läsa slut boken om estninska soldater under VK2.

    Jag hade tänkt att skriva en uppföljare till mitt förra inlägg om Stay-behind.

    http://chefsingenjoren.blogspot.com/2011/02/terrorism-101-del-2-stay-behind.html

    SvaraRadera