fredag 13 augusti 2010

Förvånande? Knappast! (uppdaterad)

Nu har äntligen dammet efter striden lagt sig och ut från slagfältet kommer Patria som segrare. En förlorare är BAE Hägglunds som inte bara förlorat denna order, utan även inför framtida beställningar förlorat sitt goda samarbete med FMV. Den stora förloraren är dock våra soldater som nu riskerar att få vänta ytterligare tid på att få splitterskyddade fordon att använda vid internationella insatser. Patria lovar dock att leveranstiden ska hållas.

The 113 vehicles ordered by the FMV will be delivered by the end of 2013 for making it possible the Swedish Army to have the operating capability with them during 2014.

BAE Hägglunds hot om att svenska arbetstillfällen kommer att förloras om inte dom får beställningen kommer nog inte att besannas då affären även innebär 100% motköp. Patrias VD Seppo Seppäle går nu ut med kritik mot de argument som framfördes då affären överklagades.

Detta märktes inte minst genom en debattartikel i DN 26/10 2009 där förre statsministern och nuvarande konsulten Göran Persson ifrågasatte beslutet utifrån att han ansåg svenska jobb vara hotade. Ett synnerligen märkligt påstående med tanke på att de fordon FMV beställt av Patria till stor del ska tillverkas i Sverige av svenska företag som Scania, Saab, SSAB och Åkers Krutbruk.
...
Vi ifrågasätter starkt påståendet att FMV:s val av Patria som leverantör av de 113 pansarterrängbilarna på något sätt skulle äventyra svenska jobb. Vi vill faktiskt hävda att vår AMV med motor från Scania och skydd från Åkers Krutbruk är lika svensk som det brittisk-svenska fordonet Alligator som till exempel uppges ha en motor från österrikiska tillverkaren Steyer.


Tyvärr så kom nog de svenska förlusterna i Afghanistan med som ett argument i debatten. Jag hävdar dock att bepansrade fordon inte alltid är den enda lösningen i Afghanistan. Som min bloggkollega på "Efter Bomben" skriver så upplevs bepansrade fordon mycket aggressiva och bidrar inte till att vinna lokalbefolkningens "Hearts&Minds". Fordon som t.ex. Galten har också problem att ta sig fram på de dåliga vägarna i Afghanistan. Dom är helt enkelt för tunga och har för hög tyngdpunkt. Där är Toyotabilar ett bättre alternativ. Liner som skydd för finkalibrig eld och splitter är dock ett minkrav! Men givetvis, när stunden så kräver så är bepansrade, minskyddade fordon ett måste.

Utkomsten av den nya upphandlingen är inte förvånande. Den kravbild som den nya upphandlingen skett mot är densamma som de ändrade krav som BAE Hägglunds överklagade. Tydligen så lyckades inte BAE Hägglunds sänka priset tillräckligt mycket eller så misslyckades man med att övertyga FMV om att den nya konstruktionen Alligator inte var en lika oprövad prototyp som SEP. Oavsett orsaken så är det just nu inga muntra reaktioner på beskedet i Örnsköldsvik.



Uppdaterad 10-08-14, 17:40
Det börjar höjas röster för att registrera alla lobbyister som påverkar svenska politiker. I fallet SEP vs AMV så är helt klart vår f.d. statsminister Göran Persson en av dessa.

Jag tycker att detta är en utmärkt idé då en av anledningarna till att det läggs en del mycket märkliga försvarsbeställningar är lobbyisternas inflytande. Se bara på alla gamla svenska generaler som numera sitter i styrelsen för diverse svenska bolag. I första hand är det givetvis inte för deras stora skicklighets skull, utan för deras kontakter på HKV och inom politiken.

18 kommentarer:

  1. Själv väljer jag GALT före TLC. Liner räcker inte långt idag. Ihjälsprängda ISAF-soldater stödjer inte COIN eftersom döda soldater bara stärker motståndet.

    RG32:an är väldigt bra om man bara kommer tillrätta med axlarna, bättre än sitt rykte.

    SvaraRadera
  2. Det slutade visserligen väl, med ett ännu vassare erbjudande med samma leveransdatum, men jag hoppas verkligen att det inte blir den här cirkusen varje gång en ny plattform ska upphandlas.

    Risken finns.

    SvaraRadera
  3. Där sa du ett sant ord Forsno....

    "inte blir den här cirkusen varje gång en ny plattform ska upphandlas."

    Nu är det precis det vi inte gjort - upphandlat en plattform....

    Vi har precis som vanligt köpt ännu ett materielsystem som är fristående från allt annat, och nästa gång det behövs splitterskyddade fordon blir det förmodligen ett helt annat system.

    Satsningen på SEP skulle fullföljts - visst kostar det pengar initialt men utslaget över materielsystemets livslängd skulle SEP:en med största sannolikhet blivit en riktig spargris.

    Snålheten bedrar visheten i vanlig ordning - kortsiktiga ekonomiska besparingar går före totalkostnaden.

    FMV:s förmåga att handla upp materiel har jag noll förtroende för - det evighetslånga helikopterprojekter är ett signum för FMV:s inkompetens. Vilken annan myndighet eller företag som helst hade stämt skjortan av leverantören och avbrutit kontrakten men icke de korkade svenskarna...

    SvaraRadera
  4. @Forsno: Tyvärr så ser jag tendenser på att upphandlingar överklagas allt oftare.

    @Trident: Till skillnad från HKP upphandlingen som är ett exempel på usel projektstyrning där kraven från användaren fått springa iväg och driva utvecklingen åt ett håll som tar tid och blir dyrt, så tycker jag faktiskt att terrängfordonupphandlingen är mycket väl genomförd.

    Vad vill vi egentligen ha? Det bästa marknaden kan erbjuda idag, eller något som inte är färdigutvecklat och som med stor sannolikhet hade kommit ett par år för sent?

    Låt industrin utveckla klart och köp färdiga produkter!

    SvaraRadera
  5. Det är bara företagen inom försvarsindustrin som är vana med sk. 'nappflaskor'. Företag verksamma inom andra sektorer får själva investera i utveckling, forskning och så vidare. Bortskämda barnungar som inte gör något utan statligt inblandning.

    Vilket ramaskri det skulle bli om AstraZeneca endast utvecklade läkemedel på skattebetalarnas nota..

    SvaraRadera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  7. @Trident
    På vilket sätt är inte AMV en plattform? Det enda sätt SEP/Alligator skulle vara "mer" plattform är möjligheten till en bandversion.

    Även om AMV saknar den typ av moduler som SEP/Alligator och Boxer använder är det fortfarande ett modulärt fordon. Det väsentliga är att modulariteten medger enkla anpassningar till olika roller på fabrik.

    Så AMV kan lösa alla roller vi har, och kan tänkas få, för lätta (eller egentligen medeltunga) hjulburna pansarfordon för lång tid framöver. Det hade för övrigt gällt oavsett vilket av de konkurrerande fordonen som vunnit upphandlingen.

    När den tredje lätta mekbataljonens bandfordon ska upphandlas så kommer det dock att ställa BAE Systems Hägglunds BvS 10 Viking Mk II mot ST Kinetics Bronco/Warthog.

    Send in the colwns...

    SvaraRadera
  8. Den tredje lätta mekbataljonen is no more(Källa BU11). Vi kommer i framtiden att ha fyra bataljoner med Strf90 och två med AMV'n. Tills dess att AMV'n levereras kör vi med 6 bataljoner Strf 90. Och det ser jag bara positivt på. Jag har hellre en bataljon Strf90 än en Bataljon med Bv309!

    /H

    SvaraRadera
  9. @H
    Det hade jag missat, men det var ju goda nyheter. När vi har en väl fungerande plattform som Strf 90 är det bättre att bibehålla, och helst vidareutveckla, den än att tillföra ytterligare en lätt.

    SvaraRadera
  10. Tydligen är det bättre ju fler materielsystem försvarsmakten har - åtminstone av kommentarerna att döma.

    Att sedan underhållskostnaderna för alla dessa system blir astronomiska behöver man ju inte ta så stor hänsyn till vid upphandlingen.

    SEP:en var tänkt att ersätta en hel räcka av system - och täcka ett stort spann av olika behov. Fördelen med SEP var att det var tämligen enkla delar, eldrift som tar bort behovet av dyrbara mekaniska lösningar som diverse fördelnings- och växellådor. SEP skulle finnas i både hjul- och bandgående varianter med i princip samma komponenter. Rollmodulerna skulle kunna bytas mellan fordonen och flexibiliteten skulle inte ha varit av denna värld!

    Visst är det inte friktionsfritt att utveckla ny materiel, men med det "track record" som BAE/Hägglunds har så skulle jag inte varit minsta orolig. Slutprodukten skulle varit i världsklass och framför allt så hade underhållskostnaderna under systemets livslängd inte gått att jämföra med traditionella system.

    Men nu har vi tillfört ännu ett nytt materielsystem med nya behov av utbildning, resermateriel osv. Dessutom ett materielsystem "skräddarsytt" (som resten av Försvarsmakten) mot insatsen i Afghanistan - en insats där amerikanerna redan pratar om att börja avveckla 2014, och land efter land drar sig ur.

    Ska vi gissa på att Afghanistaninsatsen är avvecklad innan sista fordonet är levererat - och vad f...n ska vi med hjulgående förband i vår egen oländiga terräng?

    Försvarsmakten idag är som en Montepythonsketch som bara blir sämre och sämre....

    SvaraRadera
  11. @Trident
    Vilket/vilka ytterligare materielsystem menar du tillkommer? SEP var aldrig avsett att ersätta Strf 90.

    En bataljon med AMV, eller motsvarande, kan omgruppera från Skåne till Treriksröset för egen maskin, det kan inte Strf 90 som dock har bättre framkomlighet i terräng. Så visst är det ett användbart fordon även nationellt.

    SvaraRadera
  12. Låt mig moderera min sista punkt något: det bör man inte göra med Strf 90.

    SvaraRadera
  13. ...och när väl bataljonen med hjulfordon är vid treriksröset - VAD ska den göra sen?
    ...och VAD ska den göra vintertid vid treriksröset? Förutom då köra fast i snödrivorna...

    Det hade inte varit några som helst problem för ett strf 90 förband att för egen maskin ta sig till treriksröset - de 90-vagnar som rullat längst har om jag inte minns fel rullat tre eller fyra gånger sin egen dimensionerande livslängd i mil räknat, och de är fortfarande vid god vigör. Enda anledningen till att det inte körs några längre sträckor med strf 90 är körmilskostnaden d.v.s. försvarsmaktens skrala ekonomi

    Ja - det som skulle kunnat gallras ut hade varit alla typer av bandvagnar och pansarterrängbilar som finns i dagsläget. En bataljon utrustad med SEP (band och hjul) hade i princip inte behövt några andra fordonstyper förutom kanske en handfull lastterrängbilar. Mängden reservmateriel som krävts för att hålla bataljonen rullande hade kunnat krympas betydligt - för att inte tala om kostnaderna. Mekanikerna hade bara behövt utbildning på ett system osv.

    Titta på BAE/Hägglunds "track record"...

    Bv 206 med varianter och vidareutveckling...

    Strf 90....

    Båda utvecklade för svenska försvarsmakten och för svenska krav - och båda exportsuccéer

    Sen ska vi inte tala om det samhällsekonomiska i affären. Motköp är en sak men det är inte jämförbart med en framgångsrik och kompetent industriproduktion hos företag som utvecklas.

    SvaraRadera
  14. @Trident
    Poängen var inte att hålla Treriksröset utan att AMV kan via motorväg omgrupperas varsomhelst inom Sverige, eller Finland, i normal motorvägsfart. Strf 90 taktiska rörlighet, för att inte tala om eldkraft, är orsaken till att de bör utrusta större delen av manöverförbanden.

    Alla invändningar mot AMV:s användbarhet gäller i lika hög grad SEP 6x6/8x8/Thor/Alligator, så är din poäng att FM inte ska ha hjulfordon - alls?

    Vad var då meningen med en plattform med både hjul- och bandversioner?

    Trossen bör i så stor utsträckning som möjligt köra samma fordonsfamilj som resten av bataljonen: Armadillo (Pbv 90?) respektive AMV.

    SvaraRadera
  15. Den stora skillnaden är att SEP var tänkt att bestå av BÅDE hjul och bandgående varianter MED i stort sett samma komponenter.

    Dessutom med en teknologi och konstruktion som uteslutit en stor del av de mekaniska (och dyra) delarna som dessutom är normala fordons svaga punkt d.v.s. adjö till växellådor, fördelningsväxellådor och styrväxlar!

    En stor familj byggd på samma komponenter minimerar mängden artiklar som måste lagerhållas och minimerar utbildningstiden för underhållspersonalen - vad detta innebär ekonomiskt behöver man inte vara raketforskare för att räkna ut.

    Lägger man sedan till utbytbara rollmoduler fås en flexibilitet som inte är av denna värld. Det vi nu köpt är ett fordon som har EN roll d.v.s. när ledningsvagnen (om det nu köps några) är trasig så står den tills den är reservdelar finns och den är reparerad - med SEP hade det kanske varit 8h arbete för två mekaniker att sätta rollmodulen på ett annat chassi om det saknats reservdelar.

    Som parantes kan nämnas att bärgningsvag inte fanns med i underlaget från början - och sedan har den åkt in och ut. Enligt värt visa högkvarter så är (eller var) tanken att stoppa in en bgbv i förbandet (vilket är detsamma som hål i huvudet underhållsmässigt!)

    SvaraRadera
  16. @Trident
    Men det handlar ju i bägge fallen om två fordonsfamiljer: Strf 90 och SEP respektive Strf 90 och AMV.

    På vilket sätt är två mer, eller mindre, än två?

    Det är ett stort kanske; Hägglunds har aldrig hävdat förmågan att byta moduler under fältmässiga förhållanden i något marknadsföringsmaterial.

    SvaraRadera
  17. Blanda inte ihop strf 90 med SEP.

    Oavsett vad man tycker så är det inte trovärdigt att hävda att en konventionell drivlina blir billigare att underhålla än den lösning som valts för SEP.

    Jag ska villigt erkänna att det var ett tag sedan jag var insyltad i SEP men eftersom hela idén bygger på en gemensam plattform med rollmoduler ser jag inte varför det skulle vara omöjligt att byta rollmodul. Nu är detta inget som görs på kompaninivå men jag har svårt att se varför det inte skulle gå att på reppluton på logbat göra dylik manöver. På den tiden jag var insyltad på ett hörn så diskuterades åtminstone just detta - och som sagt - med en gemensam plattform och separat rollmodul så kan det inte vara någon speciellt avancerad manöver att byta rollmodul - det tar kanske lite tid och kräver lyftresurser, men att det inte skulle gå att göra i fält har jag mycket svårt att tro. Ska jag gissa så tror jag att det tar 8-12h för två man (kanske tre vid vissa moment) att flytta en rollmodul från en plattform till en annan. Minns jag inte helt fel så skulle det dessutom vara samma rollmoduler till både hjul och band vilket ytterligare hade ökat flexibiliteten

    Vad många även tycks glömma är att ALL materiel någon gång varit "oprövad prototyp".

    Personligen hoppas jag att BAE/Hägglunds överklagar eller att regeringen griper in. I Afghanistan klarar vi oss bra med de fordonstyper som finns där för stunden och skulle det uppstå något behov så går det säkert att leasa fordon.

    En sak är säker - om fem år kommer försvarsmakten inte att ha samma behov som idag. Nu är pendeln i ett ytterläge där ALLT ska fokuseras på "expeditionär förmåga" och ALLT ska skräddarsys för insatsen i Afghanistan. Om fem år kommer modeordet "expeditionär förmåga" att ha klingat av och fokus kommer åter att riktas mot det som borde vara Försvarsmaktens huvuduppgift - försvar av Sverige

    SvaraRadera
  18. @Trident
    "Blanda inte ihop strf 90 med SEP", men det är ju just det jag inte gör. Det blir två fordonsfamiljer oavsett om man väljer en lösning med Strf 90/SEP eller Strf 90/AMV.

    Om Hägglunds överklagar en gång till är det en betydande risktagning från deras sida. Om det blir regeringsskifte kan det gå hem - annars kommer den konflikt de dragit igång med sin viktigaste kund att djupna på ett sätt som kan skada dem långsiktigt.

    Det är aldrig en bra idé att göra sina kunder förbannade.

    Två manöverbataljoner utgör visserligen en nedslående stor del av IO14, men det är inte "allt". Andelen påverkas dessutom inte av vilken plattform man väljer för att utrusta dem.

    På vilket sätt försvaras Sverige bättre genom att skjuta upp full operativ förmåga och betala mer för den?

    SvaraRadera