lördag 15 maj 2010

Exit strategy (uppdaterad)

Miljöpartiet (mp) vill att vi tar hem våra styrkor i Afghanistan senast 2014.

- Vi säger att Sverige kan och bör ta hem trupperna under nästa mandatperiod, säger språkröret Peter Eriksson.

Men, säger han, det är vad åtminstone han har haft i åtanke hela tiden om vad som ska ske och inom vilken tid. Nu görs det tydligare.

- Vi har pratat i ett halvår om en exit-strategi men en del verkar ha tänkt att vi inte menar allvar, säger Eriksson.

Miljöpartiet har varnat för att brådstörtat dra hem trupperna, det vore ett svek mot det afghanska folket. Men har man ett tydligt och rimligt datum är det en annan sak, enligt Eriksson.

- Det vore alldeles galet att bara låta det rulla på. Det är bra att ha ett datum för då kan man börja förbereda de afghanska myndigheterna för att ta över, säger språkröret.


Men en sak missar (mp). Det här är inte en "exit strategy", det är bara ett datum för när vi ska ge upp. En riktig strategi bör innehålla ett mål som vi ska nå samt de metoder och verktyg som vi ska använda för att nå målet. Sätta datum kan tvärtom vara farligt då även talibanerna kan sätta in det datumet i kalendern för att se hur länge dom behöver hålla ut.

Det här uttalandet är i varje fall snäppet bättre än (v) som vill ta hem trupperna omedelbart. Jag har tidigare ifrågasatt (v) lojalitet med omvärlden, och dom gör sitt bästa för att fortsätta med samma inriktning.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill tills vidare behålla truppen i Afghanistan, men utvärdera insatsen under 2011.

Vänsterpartiets krav är att truppen omedelbart ska tas hem. Möjligheterna till en kompromiss i denna fråga minskar sannolikt ytterligare nu när Vänsterpartiet beslutat att driva frågan i valrörelsen.


Hans Linde (v) har skrivit en hel del inlägg om Afghanistan, men verkar inte riktigt ha koll på alla fakta i ärendet.

Till skillnad från de svenska insatserna i Tchad och Kosovo är de svenska soldaterna i Afghanistan på inget sätt neutrala, Sverige har tydligt valt sida i det allt blodigare kriget i landet. Vi kan konstatera att ISAF-insatsen, där Sverige ingår, i grunden misslyckats. En av förklaringarna till ISAF:s misslyckande är att insatsen övergett sitt fredsbevarande uppdrag och fördjupat sitt samarbete med den USA-ledda och krigförande insatsen Operation Endurring Freedom. Bland annat är den högste befälhavaren för ISAF en amerikansk general och svenska militärer agerar sida vid sida med både amerikanska afghanska regeringssoldater. Det går inte att främja fred samtidigt som man på en lång rad områden samarbetar med en krigförande part. Sverige borde sluta stödja USA:s folkrättsvidriga krig och ta hem våra soldater från Afghanistan!

Sverige har tagit sida, det är helt riktigt. Vi stöttar de ca 80% av afghanerna som inte vill ha en talibanregim åter. Vi är där på FN mandat. Att sedan striderna har eskalerat igen så att man kan ifrågasätta om det är en fredsbevarande operation eller inte har inget med saken att göra. Både "Peace Keeping" och "Peace Enforcing" ligger helt inom ramarna för uppdraget. Vi tog dessutom lika mycket sida i Kosovo där vi först lät NATO bomba serberna till att komma till förhandlingsbordet och sedan satte in svensk trupp med FN mandat under NATO:s ledning.

Det intressanta är att (v) retorik är den samma som deras motsats på andra sidan den politiska skalan, nämligen Nationaldemokraterna (nd) och Sverigedemokraterna (sd). Skillnaden är att (nd) och (sd) är trots allt konsekventa i sitt ställningstagande. Dom bryr sig bara om det som är svenskt och vill låta omvärlden sköta sig själva.

Förhandling med talibanerna kommer att bli ett måste förr eller senare. Vissa tolkar detta som en förlust, men vi måste skilja på talibaner och talibaner. Det finns en hardcore falang av talibaner som tillsammans med resterna av Al Qaida knappast kommer att ge upp striden. Sedan finns det många, framför allt bland pashtunerna som inte gillar den utländska närvaron och slåss för att befria sitt land. Det är dom som vi bör erbjuda möjligheter att avsluta striderna.

Svenska Amnesty har en bra bedömning av läget i Afghanistan och möjligheterna att skapa en tillräckligt stabil stat för att ISAF ska kunna dra sig ur.

Journalisten och analytikern Anand Sahay, själv med ett förflutet i Afghanistan och numera redaktör för den indiska tidningen Asian Age, är ändå optimistisk.

- De borde ha gjort det här för länge sedan, säger han om den nya amerikanska taktiken.

Han tror att angreppssättet faktiskt kan fungera ifall de internationella trupperna fullföljer sin utbildning av den afghanska nationella armén, ANA, innan de lämnar Afghanistan.

Andra är betydligt mer skeptiska till att talibanerna verkligen kan besegras militärt. Allt fler bedömare tror att någon slags förhandlingar är oundvikliga. Men vilka talibaner förhandlar man med? Och vilka motparter ska sitta vid bordet?
...
Och skulle talibanerna visa sig villiga att förhandla, så uppstår nästa fråga – vem ska sitta vid bordet?

– Förhandlingarna borde äga rum mellan USA och talibanernas ledarskikt. Hamid Karzai är inget annat än en nickedocka som saknar all politisk tyngd i Afghanistan, säger Hamid Gul.

Han är pensionerad chef för Pakistans underrättelsetjänst ISI och en auktoritet som 20 år efter sin toppost fortfarande håller hov i pelarprydda hemmet i Rawalpindi, med en Mercedes och två stadsjeepar i solen på uppfarten.
...
Andra är betydligt mer skeptiska till att talibanerna verkligen kan besegras militärt. Allt fler bedömare tror att någon slags förhandlingar är oundvikliga. Men vilka talibaner förhandlar man med? Och vilka motparter ska sitta vid bordet?


Allan Widman (fp) vill skicka mer trupp till Afghanistan. Jag håller delvis med eftersom den svenska truppinsatsen just nu är för mycket "huvud", d.v.s. stab och logistik och för lite folk på fältet. Men först bör vi analysera vad trupperna ska användas till. Är det OMLT som ger mest effekt, eller att åka ut och beskydda befolkningen för att vinna"Hearts & Minds"?

Jag är helt för mer civila insatser och framför allt mer samordnade militära och civila insatser, men att tro att de civila biståndsorganen skulle lyckas i Afghanistan utan militärt skydd är ganska så naivt. I bästa fall så kan dom hjälpa det afghanska folket så pass mycket att en ny talibansk regim inte får folket att lida mer än nödvändigt. Tyvärr har svenskt bistånd i allt för många fall blivit ett stöd för de korrumperade regimerna i många länder. Behöver jag nämna Robert Mugabe?

Vår "exit strategy" borde vara att bygga upp en fungerande stat som inte medger att terrorgrupper som Al Qaida kan finna en fristat där dom kan verka mot omvärlden.

Vi måste hjälpa till att bygga upp sjukvård, skolor m.m. Faktum är att vi kan vinna mycket "Hearts & Minds" på att bygga moskéer för att på så sätt bygga upp statusen för stammarnas äldre som tappat mycket i förhållande till de yngre som stödjer talibanerna. Dock så bör dessa satsningar drivas i civil regi. Jag tror inte mycket på militära CIMIC satsningar och analys av de insatser som gjorts i PRT:s regi är inte bra. De spretar allt för mycket och konkurrerar med den afghanska statens ansträngningar.

Jag tror dock att vi bör satsa på en stat som mer passar den afghanska stamkulturen och inte modellera den efter europeiska förebilder. Då kommer det att bli för mycket av en kolonialstat där lokalbefolkningen inte accepterar sin regering utan ser dom som ett verktyg för omvärlden. Jag tror därför på en decentraliserad milis som komplement till ANA och ANP som aldrig kommer att kunna byggas upp i tillräcklga volymer för att kontrollera hela landet.

Sedan kommer vi att få släppa på vissa krav avseende bl.a. kvinnors utbildning. Detta kommer att komma förr eller senare, men om vi försöker oss på att förändra den afghanska kulturen så kommer vi bara att bygga upp ett religiöst motstånd som talibanerna kan utnyttja i sin propaganda. Handen på hjärtat, de afghanska kvinnornas ve och väl har inte varit högst på agendan även om det hörs ofta i den svenska politiska retoriken. Varför gjorde vi då inget innan 9-11?

Nu när den afghanska vallmoskörden har slagit fel så finns det ett gyllene tillfälle att stötta de afghanska bönderna med att byta till bättre grödor. Förslag på detta är bl.a. saffran och apelsiner. Varför ska ISAF importera apelsinjuice när man i stället borde gynna den lokala produktionen? Hittills har kriget mot narkotikan gått dåligt och det finns en viss oro att slå till för hårt mot bönderna då det kan ge motreaktioner.

Det som svenska folket bör stålsätta sig för är att insatsen kommer att ta tid. Svenska trupper har varit på Balkan i snart 20 år. Detta är ändå länder med en kultur som liknar vår egen och med en ganska så väl fungerande statsapparat. Afghanistan kommer att ta längre tid än så och kommer att även i fortsättningen kräva utländsk närvaro. Dock så kan denna närvaro kanske ske i form av civila insatser som skyddas av ANA/ANP samt militära insatser i form av helikoptrar, transportflygplan och UAV.

Tyvärr så kan insatsen i Afghanistan bli en valfråga. Ca 42% av Sveriges befolkning är för insatsen och 39% är emot. Frågan är vilken sida våra svenska politiker kommer att ta? Tyvärr så kommer nog inte den sakliga debatten om vad vi borde göra i Afghanistan att komma upp på agendan. Man nöjer sig med den enkla debatten om att vara kvar eller att lämna.

Uppdaterad 10-05-16, 08:34
Miljöpartiet går framåt i de senaste väljarmätningarna. Med tanke på att Sverigedemokraterna backar i samma mätning så är det inte åsikterna om Afghanistan som ger dom medvind.

Frågan är bara vad vi som värnar om Försvarsmakten ska rösta på? De flesta enfrågepartier har inte förankrat sina vallöften i den ekonomiska realiteten, vilket (mp) i slutändan kan få lida för. Folkpartiet och framför allt Allan Widman är dom som för tillfället är mest försvarsvänliga baserat på en sund ekonomi och utan att vilja helt stänga in oss innanför Sveriges gränser och kasta bort nyckeln som t.ex. (sd) förespråkar. Anders Borg må ha varit ganska så tuff mot Försvarsmakten de senaste åren, men Sverige har klarat den finansiella krisen i Europa väl. Ett lands ekonomi är en viktig del i säkerhetspolitiken och länder som bl.a. Italien, England och Grekland kan komma att få skära i kraftigt i den offentliga budgeten de närmaste åren, vilket även inkluderar deras försvarsmakter.

Faktum är att den finansiella krisen i Europa kan påverka insatsen i Afghanistan mer än vad talibanern gör. Å andra sidan så kanske Al Qaidas anfall mot WTC var starten på den finansiella krisen?

Uppdaterad 10-05-16, 16:27
Expressen har ett inlägg i debatten kring de rödgrönas budgetnedskärningar.

Jag har inget emot att försvaret har tvingats anpassa sig efter en mindre uniform. Försvarets problem är inte penningpåsens storlek i första hand, utan att vi får för lite pang för pengarna.

Men då måste våra politiker våga prioritera och välja bort. Vi kan inte samtidigt hålla oss med en försvarsindustri värdig en stormakt, vara alliansfria, ha hög internationell svansföring och dra osthyveln över försvarsanslagen år efter år. Tyvärr verkar den sanningen aldrig tränga in.


Så sant som det är sagt. I slutet på på artikeln dyker också det lilla faktum upp att på onsdag tas beslut om värnpliktens avskaffande. Märkligt lite debatt om detta just nu...

Uppdaterad 10-05-21, 21:50
Carl Bildt ser inget slut på insatsen i Afghanistan. Därmed så finns det minst fyra altenativa lösningar inom svensk politik. Den som lever får se...

Frågan är vad som händer om stora aktörer som t.ex. England eller Tyskland får ekonomiska problem och drar sig ur. Vad händer vid nästa val i USA med tanke på Obamas löfte att börja utdragningen 2011?

Uppdaterad 10-05-22, 10:26
Socialdemokraterna nappar på (fp) utspel och vill vidga klyftan inom alliansen.

Vi anser att värnplikten även i framtiden ska utgöra basen för det svenska försvaret. Sveriges försvar är och ska förbli allas ansvar. En helt frivillig rekrytering riskerar att bli konjunkturkänslig, leda till rusande kostnader och/eller många vakanser. Den folkliga förankringen skulle också riskera att gå förlorad. De som är lämpade, och vill, kan sedan på frivillig basis genomgå fortsatt utbildning om i genomsnitt nio månader för placering i insatsorganisationen. Därefter skriver de ett avtal i vilket ingår att under vissa perioder tjänstgöra nationellt eller internationellt. Övrig tid är personen helt civil på liknande sätt som dagens reservofficerare.

Ingen dum idé. Problemet är bara att den rödgröna oppositionen samtidigt vill minska Försvarsmaktens budget med 2 miljarder. Om detta endast är konsekvenser av samarbetet med (mp) och (v) är oklart, men helt klart är dock att bägge blocken har stora skillnader i sin syn på en bra försvarspolitik. I stället blir det bara retoriska argument att använda som slagträn i debatten.

Förutom de partibundna argumenten så kommer även enskilda riksdagsledamöters uttalanden som förstärker sprickan ytterligare. Carl Bildt (m) ovan tror på en lång insats i Afghanistan till skillnad från (fp) som vill satsa på försvar av Sverige. Else-Marie Lindgren (kd) och Ulf Grape (m) vill gå ytterligare ett steg och förstärka med Gripenflygplan som understöd för markförbanden.

Jag tycker att dessa lösrykta förslag är korkade. Det behövs en huvudinriktning för Försvarsmakten.

- Grunden måste alltid vara att försvara landet. Ska det sedan finnas tillräcklig egen numerär (värnplikt) eller ska vi satsa på ett insatsförsvar för strid i länder som Afghanistan och då bli beroende av EU/NATO (som vi efter erfarenheterna från Georgien 2008 bevisligen inte fullt kan lita på)?

- Vad är vår huvuduppgift i Afghanistan? Endast visa vår närvaro så att NATO ser att vi ställer upp, eller verkligen göra en insats? Vill vi vinna "Hearts & Minds" så gäller det att ta stora risker med fotpatruller och närvaro hos lokalbefolkningen. Bomba från luften med den stora risk det innebär för att skada civila är inte särskilt smart. Det är kanske bra för att skydda våra egna soldater, men inte för att lyckas långsiktigt. Om vår uppgift i Afghanistan är att minimera våra egna förluster så finns det endast en lösning och det är att åka hem.

Uppdaterad 10-05-23, 22:24
Vi får se vad utkomsten av den senaste Afghanistankonferensen i London blir.

Skälet till uppdraget i Afghanistan är fortfarande detsamma: att ge Afghanistan den stabilitet som garanterar att landet aldrig blir en plantskola för internationell terrorism. Fokus för konferensen i London är att samla ansträngningarna i en tydlig plan för hur förstärkta civila och militära resurser ska fördelas. Detta var kärnan i EU:s handlingsplan som vi antog tillsammans förra hösten och som vi gradvis vill omsätta i handling.

Med den tidplan som Obama har och med de ekonomiska problem som många av de stora truppbidragarna (England, Italien) i ISAF har så är detta år mycket avgörande för hur vi kommer att lyckas i Afghanistan.

Samtidigt så är det lite oroväckande att de civila biståndsorganen helt tar avstånd från de militära insatserna. Man är rädda för att dra på sig elden samt att ses som partisk av de stridande parterna.

Militärstrategin ”winning hearts and minds” går ut på att öka närheten till civilbefolkningen genom att bistå med hjälp eller uppmuntra civila till att samarbeta med militären. Strategin kan även ge politiska fördelar på hemmaplan och generera ett starkare stöd för militära insatser i utlandet. Men när militären tar på sig roller inom humanitärt hjälparbetare och när militära insatser numera kan kallas ”humanitära”, innebär det att roller sammanblandas. Dessa oklara roller innebär ett hot mot både civilbefolkningen och civila humanitära aktörers möjligheter att arbeta.

Jag respekterar den synen och det är en av anledningarna att jag tycker att det är fel att vi militärer sysslar med CIMIC. Vi borde fokusera oss på att se till att det går att verka med de civila organen på bästa sätt. Samtidigt så måste de civila biståndsorganen inse att utan militära insatser finns det inget slut på lidandet. Hjälpinsatserna blir då bara ett plåstert på såren och i värsta fall enbart förlänger lidandet. Vi måste ha en gemensam styrning av insatserna. Läkare utan gränser, SAK m.fl. är dock helt egna rörelser och har därför all rätt att agera som dom finner bäst. Det statliga organet SIDA borde dock samordnas med Försvarsmakten redan vid tilldelning av årets budget.

24 kommentarer:

  1. Min snart 9-åriga son kunde inte förstå varför vi inte ska hjälpa till i Afghanistan. Han tyckte att Vänsterpartiet var dumma och elaka, eftersom han tycker att man ska hjälpa de som behöver.

    Han vet också att det är oroligt där och därför behövs trupp för att hålla ordning och hjälpa afghanerna att själva lära sig hålla ordning.

    Jag skulle uppskatta ett snack mellan Ohly och min son. Mycket snabbt skulle det framgå vem som står för solidaritet och sund människosyn.

    SvaraRadera
  2. USA :s högsta miltär general McChrystal på plats i Afghanistan meddelade i TV-kanalen PBS (i USA) häromdagen att USA inte kan vinna kriget militärt i Afghanistan mot motståndsrörelsen! Karzai har ju redan försökt att förhandla med den men Hillary Clinton har varnat honom att inte ge efter beträffande diverse kvinnofrågor. Och att stoppa sin korrupta regering! Förvirrande, eller hur? Sverige är ju enbart på plats att skydda återuppbyggnadsarbetet som ... inte kommit långt, pga korruptionen. Fast det finns fantastiska planer att återuppbygga landet med, t.ex. järnvägar överallt. Sedan 100 år. Resultat hittils? 0! Obama har beslutat att börja dra tillbaka USA:s styrkor, fom 2011, så varför skall Sverige vänta, tom 2014? Ta hem alla utländska soldater genast. Och ge alla svenska soldater som varit där en medalj. CI blir nog glad för det!

    SvaraRadera
  3. @Anders: Knappast. Och alla svenska soldater som varit där har t.o.m. fått två medaljer. En från NATO och en från svenska regeringen.

    @Cynisk: Många vuxna har mycket att lära från barn avseende medkänsla och fördomar. Jag undrar när i livet som det börjar gå snett. Det lustiga med (v) är att ordet solidaritet brukar vara ett vanligt slagord vid 1:a majtågen, trots att man i praktiken inte visar detta.

    I Vietnam var man solidariska med FNL och ropade "USA ut ur Vietnam". Vem är man solidarisk med när man ropar "Sverige ut ur Afghanistan", lokalbefolkningen eller talibanerna?

    SvaraRadera
  4. Bra reportage om COIN och McChrystals angreppssätt på P1 Konflikt idag.

    http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=1300&grupp=9035&artikel=3695208

    På många sätt så kan jag ändå tycka att det inte är så revolutionerande för svenska soldater som det kanske är för amerikanska dito.

    /Vagabond

    SvaraRadera
  5. Sverigedemokraterna har ingenting med promilleparti ND att göra, men det är självklart att det svenska försvaret skall försvara Sverige och inte USA:s intressen. Sverige har ingenting i Afghanistan att göra överhuvudtaget. Vi måste bygga upp och återupprusta vårt försvar igen så att det kan försvara svenskt territorium! Dessutom skall vi värna vår svenska självständigt och alliansfrihet och inte ingå i några främmande och utländska militiärallianser, exempelvis Nato, EU och så vidare.

    SvaraRadera
  6. @Anders S: Det intressanta är inte om (sd) eller (nd) har med varandra att göra, bara att i detta fall har dom samma retorik som (v). Liknande tongångar hörs från bl.a. ungerska Jobbik och engelska BNP.

    http://www.jobbik.com/hungary/3153.html

    http://www.bnp.org.uk/?q=news/con-dem-government-commits-continued-war-afghanistan

    Ingen av dessa partier visar solidaritet med omvärlden!

    SvaraRadera
  7. Ett lands ekonomi är en viktig del i säkerhetspolitiken skriver CI i tillägget till detta inlägg. Så sant som det är sagt.

    I näringslivsdelen av dagens SvD läser jag: "EU-ländernas samlade statsskuld är enligt IMF på väg mot 100 biljoner kronor (hundratusen miljarder) eller [mer lättbegripligt, min anm] 200 000 kronor per medborgare".

    Av dessa hundratusen miljarder är drygt tusen miljarder kronor den svenska delen av denna soppa.

    Var kommer då de lånade pengarna ifrån? Tyska och franska pensionspengar och norska oljefonden är en del av svaret. Lycka till.

    Hur skall lånen betalas? SvD:s Andreas Cervenka listar fyra tänkbara metoder: Svältkur,växa ifrån problemet, smita från notan - inflation och slutligen att ställa in betalningarna.

    Krisen kommer hur som helst att för lång tid framöver påverka såväl ländernas materielanskaffningsplaner och förbandsmassa som benägenhet att starta nya eller delta i gamla internationella, militära åtaganden.

    Är detta grund för Sverige att tänka om när det gäller ominriktningen av försvaret, kan man ju fråga sig. Ständigt insatsberedda förband är kanske inte framtidens melodi. Bränna pengar som vi inte har, utan synbar effekt eller mål och mening. I morgon är nog inte samma som igår. Vem tror att FM kommer att kompenseras för en eventuell inflations härjningar?

    SvaraRadera
  8. @Sumatra: hade det varit på den "gamla goda tiden" så hade vi bara startat ett krig mot aktuell långivare och sedan hade saken löst sig i fredsförhandlingarna.

    Genom åren har många långivare fått ta stryk i Europeisk historia. Hansan och judarna är bara ett par få exempel.

    SvaraRadera
  9. @ chefsingenjör´n

    Svenska Flottan tillkom med hjälp av lånade pengar från Hansan. Gustav Wasa - inte att förväxla med bloggaren Gustav Wasa - valde att inte betala tillbaka de lånade pengarna.

    Kanske kan Lübeckarna låna oss lite pengar för ett adekvat luftförsvar till våra Visbykorvetter. Kanske ryms även L10:an inom beviljad kredit. I det allmänna kaoset märker nog ingen att vi varken amorterar eller betalar ner. Vi kan ju alltid skylla på PRIO.

    SvaraRadera
  10. Det som behövs mer än något annat i PRT MeS är att SIDA piskas till att bli bättre lagspelare; eller kanske till att börja med till att bli lagspelare ö h t.

    @Sumatra
    För svensk del var 90-talskrisen betydligt värre än den nuvarande och vi avbröt inte vår närvaro i det forna Jugoslavien. IO 14 är dimensionerad för att hålla 2000 man i insats eller beredskap och det är väl ungefär samma ambitionsnivå vi haft i flera årtionden nu.

    Om vi återgår till en mer isolationistisk utrikespolitik är det på grund av politiska vägval (ökat inflytande för SD/MP/V) - inte att vi får slut på pengar. Sveriges statsfinanser är starkare än de flesta andra EU-länders.

    SvaraRadera
  11. Sluta upp med den svenska ignoransen! 85% av Afghanska befolkningen stöder motståndsgrupperna mot Karzairegimen och NATO! Åk hem nu! Det finns ingen "exit-strategi"! Sossar, vänsterpartister slickar alla USA stjärt. Låt Afghanerna odla vad f-n dom vill och vi ska sköta vårt eget.

    SvaraRadera
  12. @ Forsno

    Du har rätt i att Sverige (fortfarande) är kreditvärdigt, för det är ju att leva på kredit vi talar om när det gäller EU-länderna. Att få med några PIIGS+UK+Frankrike på nya utlandsäventyr i närtid är inte troligt. Då handlar det inte om att Sverige isolerar sig. De andra har helt enkelt tji kosing att åka någon stans för.

    90-talskrisen var till stor del en svensk företeelse, men nu talar vi om en total lånekatastrof som hela västvärlden, och framförallt Europa, är inblandade i. Vägen ur krisen är inte militär aktivism på en global skala. Resp länders försvarsbudgetar får anpassas till tillgängliga medel. Vi kan ju alla se vad 90-talskrisen gjorde med det svenska försvaret. Nu kommer samma sak att ske i större skala, på EU-nivå.

    Var det slutar vet vi inte, men det är obra att små länder som t.ex. Slovenien börjar ta lån för att skicka in i det svarta, grekiska hålet.

    En annan skillnad är att det forna Jugoslaviens sönderfall var en Europeisk angelägenhet, som hotade stabiliteten inom Europas gränser.

    Vi bör nog undvika att lägga strikt svenska förhållande till grund, när vi bedömmer vad som pågår i en större skala. Själv tror jag att det är en ny omgivning vi ser växa fram. Festen är slut. Pengarna också.

    SvaraRadera
  13. @Sumatra
    Så du menar att att Europa står inför en ekonomisk och politisk kollaps? Lånekatratsofen är till att börja med minst lika mycket ett amerikanskt problem så vi talar i så fall om hela västvärldens fall.

    Jag är inte lika pessimistisk.

    Så länge fundamenta finns kvar kommer Europa att resa sig även ur en double dip - om det nu blir så illa.

    EU utgör en stor hemmamarknad, har världsledande företag, bra infrastruktur och utbildningsväsende samt ett i huvudsak tråkigt politiskt liv (det var länge sedan den sista kuppen eller revolutionen).

    Ekonomiska cykler är cykliska.

    SvaraRadera
  14. @ Forsno

    Efter att ha följt din blogg och dina kommentarer på andras bloggar, får jag säga att jag beundrar din optimism, ja rent av avundas dig din optimism. Att tro att det går dåligt är inget kul, man kan till och med må lite dåligt själv.

    Kanske är det dock själva optimismen som är skulden till det läge västvärlden just nu befinner sig i. Det hela påminner om framlidne pundaren Kentas hit; Just i dag mår jag bra, just idag är jag stark...

    http://www.youtube.com/watch?v=mpCRj-pOR3o

    Det är förståeligt att länder som Irland, Portugal, Spanien och Grekland drabbas av EUfori när det äntligen går hyfsat, efter århundraden av elände. Alla spärrar släpper och just då är man stark, just då mår man bra och är kreditvärdiga därtill. Grande Fiesta. Även de stora länderna GB, Frankrike, Tyskland och Italien sitter med ... i kläm, delvis beroende på egna underskott, delvis beroende på utlåning till de nu snabbt sjunkande PIGS-länderna. NYT har en bra och lättläst illustration över vem som lånat av vem i detta nät av skulder.

    http://www.nytimes.com/interactive/2010/05/02/
    weekinreview/02marsh.html

    Hur detta påverkar Europas militära förmågor i framtiden återstår att se. Alla är vi ju optimister. Pessimisterna är välinformerade optimister.

    Lånekriser är inte cykliska.

    SvaraRadera
  15. @Anonym 05.28: Det som är lätt att missa är att det är skillnad på det faktum att många afghaner inte tycker om den utländska närvaron och att dom bara för den sakens skull skulle stötta talibanerna.

    http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2009/02/09/AR2009020901368.html

    http://abcnews.go.com/PollingUnit/story?id=3931809&page=1

    SvaraRadera
  16. @Sumatra
    Lånekriser är inte heller eviga oavsett hur långvariga eller djupa de är.

    Min poäng är inte att det inte är illa, utan att även ytterligare några år av svag konjunktur inte behöver få så dramatiska konsekvenser som att de europeiska länderna upphör att agera utanför sina gränser.

    Om det blir en djup och långvarig global doulbe dip och om det blir omöjligt att upprätthålla offentlig efterfrågan så kan det leda till kraftigt minskat inflytande för de värst berörda länderna.

    Det var huvudsakligen ekonomin som tvingade Storbritannien att avveckla sina militärbaser öster om Suez. De har dock fortfarande en global militär förmåga.

    Kommer britterna och fransmännen att kunna bibehålla denna hur länge som helst? Det har jag ingen aning om, men jag är övertygad om att det är högt prioriterat och ingenting som avvecklas i första taget.

    Det är inte binärt. Det är inte antingen evig obruten tillväxt eller romarrikets fall.

    SvaraRadera
  17. Fokus hade en intressant artikel om de nya stöden för Eurosamarbetet.

    http://www.fokus.se/2010/05/skrackveckan/

    SvaraRadera
  18. @ Forsno

    Du och jag har kommit en bit vid sidan av CI:s inlägg Exit Strategy. Det får han leva med.

    En sökning på begreppet "Criteria for Failure" gav 54.000 träffar. Begreppet används mycket inom medicinsk forskning verkar det som. Däremot verkar det inte lika använt inom militär verksamhet eller i företagsvärlden.

    En applikation vore att sätta upp kriterier för hur länge EMU-länderna skall fortsätta att kasta goda pengar efter dåliga. Lyckas det är det bra men misslyckas stödåtgärderna så fördjupas krisen och utlånade pengar är förlorade. Att låna sig ur en lånekris låter inte friskt ens för en som är måttligt bevandrad i ämnet ekonomi.

    När Kina började få 10-12% årlig tillväxt var mantrat att utvecklingen skedde från en mycket låg nivå. Små förändringar under lång tid ger utslag på sikt. Så även när utvecklingen går baklänges. Det tar en stund. Kina har störst valutareserv och ett stadigt tag om USA:s ekonomiska väl och ve.

    Även romarrikets nedgång och fall tog tid, från Teutoburgerskogen år 9 räknat. Wikipedia har följande att säga om detta slag: "Kejsar Augustus tog nederlaget mycket hårt och skyllde det på Varus. Det sägs att han i sina äldre dagar ibland helt utan förvarning kunde skrika ut: "Quinctilius Varus, ge mig tillbaka mina legioner". Ett motto som kunde återanvändas efter alla försvarsbeslut som förevarit och -står. År 476 gick Romarriket under och medeltiden började.

    Själv tror jag att det handlar om att ha grepp på läget och det greppet verkar minst sagt insåpat i nuläget. Vad som händer när greppet upphör är förborgat. Vi får se vad framtiden bär i sitt rymliga sköte.

    SvaraRadera
  19. CI,
    Det är värt att notera att Olof Palme sade att många representanter för utvecklingsländer i Afrika, Asien och Sydamerika vädjade till honom att få köpa Svenska vapen bara för att slippa beroendet av USA och dåvaranade Sovjetunionen. Han beklagade djupt att han inte kunde göra det han egentligen ville.
    Hade han gjort det, haden världen kanske sett lite annorlunda ut, tvärt emot vad vissa tycker idag.
    Vi borde hjälpa de som inte vill hamna i fållorna hos supermakter. Fler som kan stå på egna ben betyder också fler med "egna åsikter"
    Måhända bra i vissa lägen

    SvaraRadera
  20. @Jon: Machiavelli hade teorin om att "den upplyste despoten" eller "gode fursten" var det perfekta styrelseskiktet. Enligt kommunismen var det proletariatets diktatur. Allt för att skydda folket från sig själva. Tyvärr så vet vi att i praktiken så korrumperar makt allt för ofta, vilket t.ex. Robert Mugabe är ett lysande exempel på.

    Samma sak gäller vapenexport. USA och Sovjetunionen har nog haft (enligt sin syn) goda intentioner med vapenexport till Angola, Somalia m.m. Resultatet vet vi alla. Det är därför inte intentionerna som är avgörande utan hur vapnen används.

    SvaraRadera
  21. Det är svårt att få några mätbara fakta på utvecklingen i Afghanistan.
    Här är dock två exempel på hur marknaden ser på saken.

    Detta gäller i det av den tyska brigadens (där vår US ingår) kontrollerade området.

    Försäkringskostnaden för en svensk civil entrepenör, per person och vecka har stigit 100 procent sedan 2008.
    Företagskostnaden för civila entrepenörer för civila har kommit upp i samma summa som för arbete i Tjetjenien, cirka 35 000 skr per person och vecka.

    "Risktillägget" för säkerhetsföretagens anställda upp 60 procent på två år.
    Dessutom råder man att den enskilde att göra ett tillägg på sin livförsäkring.

    Jag ser dock inte motsvarande riskanalys från FM och ansvariga politiker.
    Nu när vi ska ut på den öppna marknaden får vi nog lära oss att "marknaden" har alltid rätt och inte går att styra med tillsägelser,egna bestämmelser och order.
    Vad som behövs är en klar, mätbar, målsättning. Anser vi oss att klara denna ska vi satsa resurser för att genomföra den fullt ut, om inte åka hem.
    Vi kan inte, som nu, ha att vi "deltager" som målsättning.
    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  22. @ Teaterdirektören.

    Visst är det svårt att få några mätbara fakta på utvecklingen i Afghanistan.

    I veckans nummer av Time Magazine finns följande att läsa: Av ursprungligen 40.000 judar i Afghanistan, finns det nu bara en kvar. Det är Zablon Simintov, som uppger att han inte avser att lämna och förenas med sin familj i Israel.

    Kanske ett mätbart fakta?

    SvaraRadera
  23. @ Sumatra.
    Ska man då dra slutsatsen att samtliga (utom en) har fallit offer för en pogrom och att säkerhetsläget för övriga befolkningen blivit 80 procent sämre på två år??
    Låter inte det lite dystert??
    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  24. Det är omoraliskt av Carl Bildt att tala om för de svenska soldaterna att de ska dö i en kamp om president Obama gör verklighet av att dra tillbaka de amerikanska trupperna från Afghanistan innan nästa val.

    Den främsta regeln för att utkämpa ett krig är att vinna det, men jag misstänker att det inte är Obamas avsikt. Vilket naturligtvis kommer att påverka den svenska styrkan i Afghanistan. Jag är rädd för att Obama kommer att dra tillbaka alla amerikanska trupper så snart som möjligt. Men vad kommer då att hända med det svenska engagemanget?

    Själv tycker jag att vi måste ha en tidsram på minst 50 år för Afghanistan. Liksom var fallet med Tyskland efter det andra världskriget.

    Du kan läsa mer om detta i min artikel "Krig och fred enligt Carl Bildt" på min blogg här:

    http://darenpagatan.blogspot.com/2010/05/krig-och-fred-enlig-carl-bildt.html

    SvaraRadera